Dags för final

Rickard: Om några timmar möts David Ferrer och Novak Smuts. Om jag kommer att följa matchen? Hmm, vi får nästan ta en hawk-eye på den frågan.



Så här nära är jag att bry mig.

Dags för skräll

Rickard: Det vankas krig på Balkan. I Dubai. Smuts mot Cilic. Det serbiska smutset har 11-4 i år och ännu ingen final, medan den unge kroaten har 15-1 och två turneringsvinster. Djokovic får ändå ses som knapp favorit men det luktar lite skräll tycker jag.

I den andra matchen skulle Gasquet mött Murray men skotten har precis dragit sig ur på grund av ett virus. Undrar vad det kan vara för Humant ImmunbristVirus. 6 av de 8 på topp 10-rankingen som skulle deltagit har nu dragit sig ur.

Och down in Acapulco, Acasuso is going loco. För fjärde veckan i rad möter han Robredo. Vecka 5, 6 och 7 har han fått saftigt med smisk.

Alla älskar Lahyani

Rickard: Vi har en svensk vidare i Dubai. Detta trots att han inte slagit en enda boll och dessutom underpresterat. Jag pratar om huvuddomaren Muhammad Lahyani. Charmtrollet som har rötter i Marocko men bodde och utbildade sig till tennisdomare i Uppsala innan han hade det goda omdömet att flytta till Spanien.

Han är Nadals favoritdomare och omtyckt av de flesta på ATP-touren tack vare sin varma och humoristiska framtoning. På nätet har han fått ett eget "Appreciation Society" där historier utbyts om hans färgstarka insatser och på Facebook har han en egen sida för sina fans.

Muhammad är en sån där snubbe man inte kan bli förbannad på. Och har man glimten i ögat och en guldbricka kan man komma undan med det mesta. I dom två första matcherna i Dubai har han varit osedvanligt jetlaggad och sömndrucken. Efter att ha varit i Marseille och dömt fortsatte han på sitt franska uttal när han dömde Safin - Gasquet igår. Och idag både overrulade han sina linjemän felaktigt och bytte bollar för tidigt i matchen mellan Benneteau och Cilic.

Men vem fan bryr sig om såna teknikaliteter. Mannen sprider god stämning och är en auktoritet på det bästa av sätt. Och vi kan vara stolta över att vi har en svensk i tredje omgången.

Klart grabben ska ha lite medvind

Rickard: Se där, en onsdagsrysare med ett fint slut. Visst, jag har dömt ut Gasquet både en och två gånger förut, men bara en ond människa kan önska fransmannen illa efter vad som hänt det senaste året. Ta bara resultatet i hans tre senaste Grand Slams:

Gonzalez i Australian Open
6-3 6-3 6-7(10) 2-6 10-12

Haas i US Open
7-6(3) 4-6 7-5 5-7 2-6

Murray i Wimbledon
7-5 6-3 6-7(3) 2-6 4-6

För några år sedan var han nummer ett i Frankrike, idag har han sexton landsmän före sig på rankingen. Den här veckan tänker jag hålla i alla fall en tumme för honom.

Safin - Gasquet

Rickard: Yes, den både satt och var vinnande.

Magsår

Rickard: Helvete så dåligt jag har mått nu under förmiddagen. Får information om att en viss "Mohammed Al Ghareeb" ska möta Simon klockan elva. Ett okänt namn för mig. Jag går in på atpworldtour.com och söker efter honom. Han finns inte! Hur är det möjligt? Borde det få vara så? Är det ens lagligt? Det får mig att må ohyggligt dåligt. Jag blir orolig, bekymrad. Kan inte koncentrera mig på mitt vanliga förvärvsarbete.

Till slut hittar jag honom. Det sökbara namnet är "Mohammed Ghareeb". En känsla av lättnad och lugn sprider sig i min kropp. Allt är som det ska vara igen.

Strålskador och handleder

Rickard: Ukrainaren Sergiy Stakhovsky är en ny bekantskap för mig. Upptäckte honom först i år när han förlorade i kvarten mot Murray i Doha. Nu möts ynglingarna igen. Och aldrig har två människor på en tennisbana sett så strålskadade ut. Men att vara uppvuxen bredvid Tjernobyl och Sellafield behöver inte vara odelat negativt. Båda två har muterats till bolltrollare med vansinnigt känsliga handleder.

And then there were none

Rickard: Först försvann Federer och nu verkar det som att både Nadal och Verdasco har kastat in handduken. Det här börjar likna en Agatha Christie-thriller. Eller ett närkingskt äldreboende.

Neeej!

Rickard: Federer har skadat ryggen igen! Drar sig ur både Dubai och Davis Cup-mötet mot USA. Faan! Bara Bibeln kan beskriva det jag känner just nu.

Ur Jerimia, åttonde kapitlet:

Obotlig är min smärta,
mitt hjärta är tungt.

Hör hur mitt arma folk
ropar från fjärran land:
"Är inte Herren på arabhalvön?
Är inte Konungen där?"

Rotterdam är över, vintern förbi,
men vi blev inte räddade.

Jag är förkrossad för att hans rygg är krossad,
jag är mörk av sorg, skräcken har gripit mig.

Finns ingen balsam i Dubai,
finns ingen läkare där?
Varför läker inte såren
i hans arma rygg?