Don´t push it

Rickard: Pampas i all ära, men ganska exakt just här drar jag min gräns.

Viva Pampas!

Rickard: "Survival of the fittest" håller inte som förklaringsmodell hela vägen. Det är inte det starkaste eller snabbaste eller giftigaste djuret som vinner. Det är det hungrigaste. Och det var rätt uppenbart vem som var den utsvultne ikväll.

Delpo är precis rätt person att bryta igenom Fedal-hegemonin. Inte Aids, inte Smuts. Vinsten lämnar ingen vidrig stank av sjukdom eller ohyra efter sig. Bara en ungdomlig och inspirerande känsla. En känsla av att allt kanske inte var bättre förr. Och det är precis så jag vill att generationsskiften ska kännas.

I Wikipedia står det att "The venom of a King Cobra is so deadly it can kill a full grown Indian Elephant in 3 hours". I det här fallet tog det exakt 4 timmar och 6 minuter.

Going the distance!

Rickard: Var det inte precis det här jag önskade? Imorgon vabbar jag med hela mitt folkhemshjärta!

2-1 till surikaten

Rickard: "When I wanna talk, I´ll talk. Don´t tell me about the fucking rules, ok?"

Black Cobra is back

Rickard: Nobody puts Delpo in a corner!

Into the wild

Rickard: Hur snabb är Roger Federer?! Jo, jag ställde just årets mest retoriska fråga. Delpo är en kobra och övertygad om att han kan dödsspotta ihjäl vem fan som helst på en tiondel. Han loskar alla som ifrågasatt Darwinismen i nyllet och borde enligt alla naturlagar vara i toppen av näringskedjan.

Men ni har själva sett det på Animal Planet. Första gången en kungskobra möter en surikat. Förvirringen, det plötsliga rädslan, paniken. Allt ormen trott om sig själv sätts ur spel. Surikaten springer omkring och studerar. Leker. Ger inte ormen någon tid överhuvudtaget. Och innan kobran hunnit reflektera mer över sin egen dödlighet och självbild är den halvt uppäten.

Där har ni US Open-finalen just nu.

Smuts dilemma

Rickard: Mitt förra inlägg utgör också grunden i Smuts eget moment 22. Vi vet att han drivs av primärt två starka drivkrafter - att vara publikens favorit samt vinna dom stora titlarna. Men för att vara älskad måste han dra ned på sin tävlingsinstinkt vilket medför att han loosar mer. Och för att vinna mer måste han bli mer tävlingsinriktad vilket gör att han blir mer hatad.

Lurigt värre.

Dr. Smuts and Mr. Nole

Rickard: En sak ska man ha klart för sig. Det finns faktiskt ingen bättre förlorare än Djokovic. Som igår - han var allt igenom charmerande spexig, visade både respekt och ödmjukhet och tackade för matchen som om han hade varit Mr Darcy i "Stolthet och Fördom". Väldigt likable helt enkelt.

Nej, problemet med Smuts är att han är en så äcklig vinnare. När han i segerruset förvandlas till en en Arkan-tiger och ögonen börjar lysa av nationalism och galenskap. Men så länge hans självförtroende inte får storserbiska vingar och karln inte når längre än till semifinal i Masters och Slams så tycker jag att han är en riktigt trevlig prick.

Can I get a Fedelujah?

Rickard: Det här var sannerligen en söndag med frikyrkliga förtecken. Delpo spelade drömtennis och snärtade sönder Rafa som dessvärre blir borta en månad på grund av sin spruckna mage. Det killar till i kuken varje gång Pampas-pojken slår en forehand. Han ser ut som en arg semesterfirare som försöker slå ihjäl en geting med gårdagens Expressen. Idag mosade han ett helt getingbo Kill Bill-style.

Som om inte det räckte var Fed på lekhumör också. Redan i slutet av första set satt jag och kastade mina underkläder på teven och skrek av förtjusning. Sen kan man ju också avsluta matcher på olika sätt. Fed gjorde det på sitt.

Ömsesidighet

Rickard: "I swear to God, I feel like taking this ball and shoving it down your fucking throat". Tack för att du satte ord på det jag känt för dig i 10 år nu.

Dagens lirare

Rickard: Man bara måste beundra den här mannens inställning.

Vackra toner mellan raderna

Rickard: Mitt i vätan stötte jag på en intervju med Placido Domingo. Tydligen hittade han en lucka i sitt tajta liv och åkte över för att stötta Rafa mot Gonzo i veckan. Fint gjort, men ännu mer elegant var hans korta instick om världstoppen idag.

"I love to watch Rafa play. I think right now we have a golden age in tennis, with Rafa and Roger, and Djokovic and Del Potro."

Dagens skämt

Rickard: Så har Heads PR-avdelning slagit sina trötta huvuden ihop och skapat en osmaklig och flashknullad sajt där man kan skicka meddelanden till sina vänner genom en digital tennisboll. Tack och lov för content!

Vår överkvinna

Rickard: Man kan såga spelare på många olika sätt. Ja, ni kanske har märkt att vi gör våra små tappra försök emellanåt. Men vi kommer aldrig att komma i närheten av den här motorsågskapningen i höjd med CP-knölarna. Notera det subtila huvudknycket och den redan klassiska betoningen av ESPN:s egen hushäxa Pam Shriver.

Kexet

Rickard: Jag blev helt plötsligt väldigt sugen på en kexchoklad.

Apropå slaktade elefanter

Rickard: Under ESPN:s sändning av Nolando-matchen igår fick kommentators-hytten storbesök av Ivan Lendl. Det pratades strängar, Rod Laver och semesterhus i Connecticut. Men det är egentligen irrelevant vad han pratade om. Det var hur han pratade som framkallade minnen. Med knarrande öststatsbrytning rörde han sig initierat mellan samtalsämnena utan att hans röst avslöjade en enda mänsklig känsla. Och jag saknade honom.

För Lendl var en transylvansk best. En Ivan Drago. Att vinna var överordnat allt. Och en sån karaktär behövs på touren. Kanske inte som världsetta i typ sju år men det vore trevligt med någon på topp 10 som blir kåt av att se blod. Jag tänker på vad Mike Tyson sade efter att ha knaprat i sig Holyfields öra. "I wanted to inflict as much pain as possible". Där har du rätt anda!

Och så tänker jag på en av kvällens kvartsfinaler. Gonzo har fan lite Lendl i sig. Om han uppträder som mot Masken i Miami så kan det bli rätt gött i natt faktiskt.

Arthur Slash

Johan: Matchen så här långt:

Drömfinalen

Rickard: Idag har jag gått i finaltankar. Följ med in i ett grubblande förmiddagshuvud.

"Ok, övre halvan. Fed till final, det är sen gammalt. Först svenskmos. I semin får han gärna tvåla till Smuts. Nedre halvan, där är det lurigare. Rafa? Det klart grabben ska ha en semifinal. Okej, sista kvarten. Cilic. Ser han ut som en muräna? Jo, det gör han fan. Men hans uppdrag är avklarat nu. Delpo mot Nadal i semi. Så vill jag ha det. Nu vill jag ha lunch.

Det är då helvete vad dom ska snåla med bulgurn! Okej, vill jag ha en Fedal igen? Ja. Nej, det vill jante. Eller jo, i sak. Men inte nu. Lura på alternativet. Tänk en final mellan Del Potro och Fed. Det skulle vara logiskt och fint på nått sätt. Delpo fick monstersmisk i Australien, lite lätt spanking i Madrid och i Paris fistfuckade dom varandra näästan lika hårt. Och dessutom gillar jag ju Pampas-pöjken. Han är fan värd en Slam-final. Och en Masterstitel. Han kan få Paris innan London sen. Bra. Det blir skitbra."

Andy till hundhimlen

Rickard: Om Murray hade varit en hund skulle jag ha tagit ut honom på bakgården och skjutit honom nu. För både hans och vår skull.

Just nu: Murray mot Cilic

Rickard: Var lugn. SVT24 gör först ett besök i Italien där vi får lära oss hur ost tillverkas. Och som inte det vore gott nog får vi lära oss mer om skinka också. Därefter bjuder public service oss på en teaterföreställning om två män som ångrar att dom opererat sig till kvinnor. Efter det kan ni ratta in tennisen igen och se Rafa smiska upp den där franska crackmissbrukaren.