Snart "The Master of Masters"

Rickard: Den dag Andy "Mooray" listar ut hur han ska hålla ihop sitt spel när inte moder jord attackerar honom med virus eller vind, kommer han att knapra i sig både Masters och Slams. Nadal däremot, lärde sig att hantera tuffa tennisförhållanden innan han ens var rumsren. Nu har spanjoren bara en Masterstitel upp till Federers fjorton. Efter Miamifinalen om två veckor pekar mycket på att det är utjämnat.

Det har en gång sagts att: "If earth was on the line in a tennis match, the man you want serving to save humankind would be Ricardo Alonso Gonzalez." Men jag har inga problem att slänga in Rafa i andrasingeln om några illvilliga utomjordingar vill utmana oss.



Rafa tecknar en bild över Murrays DNA-stege efter att ha krossat honom med 6-1, 6-2.

Final i Indian Winds

Rickard: Det är fan ingen picnick på center courten. Just nu lirar Ivanovic och Zvonareva mot varandra och dom ser ut som två förvirrade pingisspelare mitt under stormen Gudrun. Spring på nät och du får 6 g-krafter rakt i nyllet. Gilles Simon ska tydligen ha blåst ut över Stilla Havet vid frukostbuffén imorse. Söderling skulle göra 12 dubbelfel under ett servegame.

Ja, ni fattar poängen. Så här säger väderleksrapporten:

- Winds northwest 15 mph with gusts to 25 mph - becoming 20 to 30 mph with gusts to 45 mph in the afternoon.

Dagens retoriska fråga

Rickard: Nadal säger alltid "I´m always trying to improve" i varje intervju. Har du någonsin hört Federer säga att han arbetar för att bli bättre?

Man vet för övrigt att Federer betyder ganska mycket när man sätter på "Sällskapsresan 2 - Snowroller" klockan 04.15 för att stänga bort alla tankar på förlusten.

Give in but don't give up

Johan: För det första, jag erkänner att Federers tid är slut. Det kommer aldrig att bli som förr. Och det finns säkert många anledningar till varför det är så. Vissa uppenbara, andra oförståeliga. Vad som hände i tredje set igår går inte att förklara med logik. Det finns inga orsakssamband, ingen kausalkedja. Det bara är så. Ett mysterium. Människan kommer att hitta Atlantis innan hon kan förklara Federers kollaps igår.

Men jag accepterar faktum. Det finns nu två spelare som Federer inte kan slå. Snart kanske det finns tre? Eller fyra? Vem vet. Men jag vet också att det spelar mindre roll. Jag älskar tennis för att Federer spelar tennis. Precis som att jag tycker om musik för att det finns låtar jag älskar. Inte tvärtom. Slutar Federer spela så slutar jag att älska tennis. Simple as that. Och missförtså mig inte, jag kan fortfarande titta på en match med Nadal och uppskatta spelet, förundras över vissa slag och bollar. Men det känns inte viktigt. Jag skulle aldrig gå upp mitt i natten för att se honom spela. Tennis utan Federer är som bakgrundsmusik. Trevlig men menlös.

Så jag skiter i vem som är bäst. Hoppet om att Federer ska göra en bra turnering till, eller kanske bara en bra match till, det räcker för mig. Jag är bara glad att jag har insett att det är så.

Min cirkel av förnekelse är bruten, och det känns bra.

Dags att bryta cirkeln av förnekelse

Rickard: Tro inte på den här bilden, den ljuger. Det här är inte en slagen man som letar efter sin kuk. Det är tvärtom ytterligare en spelare som tagit sig in i Federers gökbo till huvud.

Federers överlägsenhet har alltid byggt på två saker. Förstaserven och förmågan att spela som bäst på dom viktigaste poängerna. Så är det inte längre. I slutet av första set låg han på 47 procent förstaservar med en snitthastighet på drygt 180 km/h. Murray hade sex breakbollar och vann fem.

Det enda som kan rädda Federer nu är en kraftfull intervention. Hans familj och vänner måste konfrontera honom med att han förlorat de senaste 5 matcherna mot Nadal och de senaste 4 mot Murray. Dom måste få honom att erkänna att han inte längre vågar slå igenom sina grundslag. Att han inte längre ger 100 procent på träning. Att han inte längre tror på sig själv mot dessa spelare när han går in i skiljeset.

Så här uttryckte sig Federer igår om Murray och deras tidigare möten:

- He's young, so still have to figure him out a little bit. Whereas for me it's different. He knows what to expect. That's the advantage of a youngster.

Vad är det här för omvänd jävla träsklogik?!

- Shanghai is a tough one for me. I was sick and injured going into the match, but still actually played a great match under the circumstances. And I think Doha he played well. Same as in Madrid. I was happy the way I played there.

Hur i helvete kan du vara "happy" efter att ha fått skotsk kuk i röven tre gånger i rad?!

- I'm aware that he has beaten me more than I've beaten him, but on big occasions, I think I came you know, I came through.

US Open är det enda du har, för du kan väl för fan inte mena att Bangkok 2005 är ett "stort tillfälle"?! Dessutom har Murray vunnit två Masters-finaler och i en Masters Cup - är det bagateller?!

Federer måste bryta cirkeln av förnekelse inför sig själv och andra. Han måste sluta omge sig med ja-sägare och våga ha en coach som talar om för honom att han är en fitta när han är det!

Nu lämnar vi honom i fred

Johan: Ska vi inte ta och sluta hacka på Smuts nu? För Smuts är inte fienden längre. Han utgör inget hot längre. Han är bara en ordinär spelare som ibland vinner skitturneringar där ingen annan ställer upp (läs Dubai). Minns ni när han slog en riktigt riktigt bra spelare senast? Inte? Inte jag heller.

Så nu tar vi fram sopborsten och så lyfter vi på hallmattan. Sen så sopar vi lite försiktigt in honom där under. Må han vila i frid.

Dålig action

Rickard: Nafael Pedal vann rätt enkelt mot Del Potro. Egentligen finns det inte så mycket att säga om matchen men ett par kommentarer på Tankafett.com sammanfattar mina känslor rätt väl. Den sista kvartsfinalen var ungefär lika bra som filmen "Far Cry" av Uwe Boll som bygger på dataspelet med samma namn.

blue_devil
- visst den var b men gick väll att glo på jag lovar jag har sett värre..... men jag ger den en 4/10

morrex111
- Dem som säger att spelet är bra....Fattar inget. Ett helt magg i huvvet och dom stupar endå inte.

Bra grisat, Grisvalken!

Rickard: Så där ja, en dryg timme var allt Roddick behövde för att göra party av den här fredagskvällen. 6-3, 6-2 mot Smuts som förlorar en massa poäng och istället får sikta in sig på att vinna sin egen riggade tävling i Belgrad i början av maj.

Men åter till Roddick. Ibland kallar vi ju honom för "Grisvalken" här på bloggen. En förklaring till detta kan vara på sin plats. För att vara stark i hörnen och kunna trycka tillbaka bollarna med kraft behöver man träna de inre sneda bukmusklerna. Roddicks "Obliquus Internus" är överdimensionerade praktexemplar. Utanför läkarmottagningar kallas dessa muskler helt sonika för grisvalkar, därav hans smeknamn.



Här kan ni skymta Grisvalkens grisvalk.

Rise and shine

Rickard: Det finns i sak bara tre saker som kan få mig att gå upp 03.30 frivilligt:

1. Ett flyglarm i Libanon under krigstid.
2. Kräftfiske en varm augustimorgon 1993 med en lättklädd Nicole Eggert.
3. En toppmatch i tennis.

Näst efter AO-finalen är det här årets på förhand mest hajpade match i mitt huvud.

Nalles inspirationskälla

Rickard: Spännande match på gång just nu. Nalle har 1-0 i set mot Nadal och har fortfarande aldrig tappat set mot spanjoren!

Samtidigt kom jag just att tänka på en sak. Många av tennisproffsen gillar att lira golf, det är sen gammalt. Roger och Tiger spelar när dom kan och Nadal och Fred Couples tee:ar gärna upp tillsammans. Nalle då? Jodå, han går också gärna en runda ibland.

Det är som dom säger, lika barn leka bäst. Bilden ger oss också svaret på vem som inspirerade Nalle till hans 10 budord.

Jugge-Ljubbe fyller gubbe

Rickard: Varje turnering behöver en glad överraskning. Någon man gillar som går lite längre än vanligt men inte för långt. Jugge-Ljubbe slet just till sig en imponerande seger mot en formstark Andreev. Ljubbe är en arbetarson tillika krigsbarn som fått kämpa hårt för att nå toppen. För tre år sedan nådde han plats tre i världen men det senaste året har det gått knackigt. Nu är han i kvartsfinal i en 1000-turnering och om några timmar, amerikansk tid, fyller han 30 år. Min respekt och mina gratulationer går i afton till denna skickliga yrkesman.

Här kan ni för övrigt se vad Ljubbe har i sin tennisbag. Om någon vet var man kan få tag i en sån där fiffig string saver, säg till. Det är en perfekt present till Johan som snart fyller 40.

Nalbandians 10 budord

Johan: Nalbandian mot Nadal inatt blir en riktigt smaskig sak! Men om Nalle ska vinna kommer han att behöva gudarnas hjälp. Passande då att han är katolik. Eller är han Jude? Det råder viss oklarhet om det här på internet. I vilket fall har han valt att tolka Bibeln på sitt alldeles egna vis. Ta del av Nalbandians 10 budord.

1. Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

2. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru (om hon inte är riktigt jävla fin!), ej heller till hans tjänare (man är väl inte bög!?) eller hans tjänarinna, ej heller till något, som tillhör din nästa.

3. Du skall inte icke neka en horas tjänst, om hon erbjuder dig den.

4. Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

5. En fest utan horor är som en flintastek utan marinad, därvid menlös. Amen.

6. Du skall äga en krokodil.

7. Du skall icke skita där du äter, därav horhus. Amen.

8. En kaka är ingen kaka.

9. Du skall icke begå äktenskapsbrott (med undantag av budord 2, 3, 5 och 7).

10. Varje dag är en fest. Pax vobiscum.

Välkommen till människobyn, Isner

Rickard: Minns ni Washington för snart två år sedan? John Isner, då rankad som nr 416 i världen, gick hela vägen till final efter att ha vunnit fem matcher i tredje och avgörande sets tiebreak. Jag såg finalen mot Roddick och tyckte att det långa fanskapet hörde hemma på en cirkus, inte på ATP-touren. Den drygt två och en halv meter långa varelsen stod och collegestönade in monsterservar. 144 st för att vara exakt.

Sedan dess har han legat lågt men nu tycks han ha rymt från P.T. Barnum´s "Greatest Show On Earth". Men ta mig fan om inte människodjuret har utvecklat ett riktigt tenniskunnande under sitt kringresande i bur. I förrgår slog han Monfils och idag Safin. Serven har kompletterats med både bra grundslag och en smidighet framme på nät. Ska bli kul att se honom gå upp mot Argentinas egen "Elephant Man" i åttondelen.

Och Safin min underbare vän, var inte ledsen. Jag ska ge dig lite hjälp för att genomlida kvällen - ta hand om dig!

Att vinna på fall

Rickard: Igår hände något som jag inte har kunnat släppa. Det var i mitten av andra set mellan Verdasco och Gasquet. Nando löper mot sitt forehandhörn för att hinna upp en svår backhandcross. Mitt i löpningen råkar han på något märkligt sätt trampa på sitt racket och ramlar handlöst in i reklamskyltarna.

Fernandos dråpliga Papphammar-sketch spelades sedan upp i repris flera gånger. Det såg naturligtvis oerhört roligt ut men av någon anledning skrattade jag inte. Det beror inte på att jag inte gillar klassisk slapstick utan för att jag i fallet och dess efterspel såg någonting mycket större. Jag såg en man som snubblade omkull med värdighet. Som reste på sig med ett stoiskt lugn. Som fortsatte kriga och vann överlägset. Jag såg en framtida storstjärna.

Jag har sett det en gång tidigare i historien. Finalen på 10 000 meter i OS 1972. Halva loppet hade gått. Mitt i klungan låg en ung Lasse Virén. Helt plötsligt sopar han fullständigt åt helvete och tappar 30 meter på dom övriga. Medan en annan deltagare som han drar med sig i fallet ligger kvar på innerplanen och ger upp, reser finländaren på sig, ser helt oberörd ut och tar upp jakten. Några varv innan mål kommer han ifatt konkurrenterna, spurtar förbi allihop och går i mål på nytt världsrekord.

Solen går ned i Coachella

Rickard: Det är en fantastisk kväll i Indian Wells. På spelarnas gräsplan liras det lite fotboll och precis till höger i bild, bakom hörnet, står Nalle och slänger på flintastekar på grillen i bar överkropp. Han och Safin har precis påbörjat sin fjärde back Corona och debatterar nu kvaliteten på Gisela Dulkos stjärt.

Samtidigt en bit bort på center courten pågår en rätt tradig historia mellan Ivo och Fed. Jag vet att man ska ta en match i taget och så men en sån här trevlig afton skiter vi i det. Efter att nyss ha sett Verdasco spela som den gud han redan är för världens kvinnor, börjar jag nu tänka på kvartsfinalerna på torsdag. Fed mot Nando, där har vi en smaskig torsdagssittning att se fram emot!

Och nu vann visst Ljubicic sin match mot Simon. Kul för gubben som har sagt att han kommer att lägga av i år om han inte förbättrar sig. Om han skyndar sig hinner han fira med några öl och lite potatissallad borta på Nalles Grillcorner.

Lugn och fin nu

Rickard: Vilken tur att jag inte bryr mig ett skit om dubbel...

Bryan/Bryan - Allegro/Federer 6-2, 6-0.
Match time: 44 minutes.

Och hemma i Schweiz har han blivit omsprungen i popularitet av en flodhästvalp.

Upplysningsarbete

Johan: Ni läser er Concrete Elbow va? För ni vet väl att Steve Tignor just nu är världens främste tennisskribent? Och att han just nu är i sitt livs form? Hans rapportering från Indian Wells hittills är av Pulitzerklass.

Det är som jag brukar säga: Att diskutera tennis med någon som inte läser Steve Tignor, det är som att diskutera litteratur med en analfabet.

En ful fisk ute

Rickard: Jamen hörneni, det här var ju synnerligen trevligt. Jeremy Chardy slog just ut Mardy Fish i andra omgången. Ni kanske minns förra året då Fish slog ut Kolya, Rusty, Nalle och Fedex för att sedan åka på stryk av Smuts i finalen. Så kan vi inte ha det. Och så kommer vi nu inte att få det. Tack Frankrike för att jag får en god natts sömn.

Fader Federer

Rickard: Har suttit och slöglott på hur Murray, Gasquet och Tsonga har vunnit sina matcher ikväll. Fullständigt odramatiskt, kuken min har inte rört sig en enda gång. Men så händer det, precis innan Verdasco - Bellucci ska börja. Viasat visar bilder från när Federer klyver en ung folkmassa likt Moses och med världsvana steg vandrar avslappnat över en gräsplan. Fjärilarna i magen får mig att förstå precis vilken störd Fedofil jag är.

Precis så här känner jag för Roger:

Maria, grungen ringde...

Rickard: Som jag har saknat Maria Sharapova. På grund av en axelskada har hon varit borta från WTA-touren sedan augusti förra året. Efter att Henin lade av har inte damtennisen råd att vara utan ryskan.

Igår gjorde hon äntligen en liten kvasidebut i Indian Wells när hon tillsammans med Vesnina åkte ur dubbeln i första omgången. Men Maria som tidigare varit något av en modedrottning har uppenbarligen rotat sig tillbaka i garderoben till Seattle i början av 90-talet. Eller varför i helvete försöker hon se ut som Kurt Cobain i MTV Unplugged 1993?