Svintennis

Rickard: Jeff Tarango och Michael Stich är tillbaka på ATP-touren. Men det är inte det enda som gör att allt just nu känns trött och äckligt. Det verkar nämligen som att kyssjukan sprids som en löpeld på touren också. Och då pratar jag inte om den hångeltyp som gör att man blir hög på kokain, utan om den slemmiga varianten som ger körtelfeber. 

Först var det värddjuret Ancic som fick det ett par gånger. Sedan var det Federers tur att utveckla bölder i ansiktet. Och nu när Isner precis kommit tillbaka från skiten, ja då har Dokic åkt på det. Jag vill inte veta vad som händer på spelarhotellen, men jag kan konstatera att när Mooraj fått svininfluensan, vilket bara är en tidsfråga, kommer det att ta max två veckor innan man får sätta hela tenniscirkusen i karantän.

Gul Instinkt patria nostra

Johan: En dag ska jag starta en tennisakademi i det här landet. Men det kommer inte att bli en tennisakademi i vanlig bemärkelse. Den kommer att fungera lite mer som Främlingslegionen. Jag kommer bara att ta emot kriminella, asylsökande och extrem arbetarklass. De här människorna ska inte ha något att förlora, inget att vända hem till. Lite bollkänsla kommer dom att behöva också såklart, men det är inte det viktigaste. Kan Rainer Schuttler spela på ATP-touren så kan vem som helst, i princip.

Nåväl, drill sergeant och överbefälhavare på den här akademin kommer att bli Rickard. Och då förstår ni själva att det kommer att bli jävligt hårda tag. Tänk er att ni vaknar 04.30 i ett kallt rum efter två timmars sömn av att mannen här till höger, iklädd skägg och pilotbrillor, står och skriker er i ansiktet allt vad han kan. Det är en god morgon hos Gul Instinktslegionen. Så här skulle det exempelvis kunna låta på den första samlingen för nyantagna:

Rickard: Are you a queer?
7-åring: Hell no, sir!

Rickard: Where you from, boy?
7-åring: Västerås City, Västmanland, sir.

Rickard: Only two things come out of Västmanland. Steers and queers.
Which one are you, boy?

Rickard: I don't see no horns. You must be a queer.

7-åring: No, sir.

Rickard: Stop whispering. You're giving me a hard-on.

7-åring: No, sir!

Rickard: You laughing at me, dickbrain?

7-åring: No, sir!

Rickard: Stop eyeballing me, or I'll rip your eyeballs out
and skullfuck you to death.

7-åring: Yes, sir!

Varje dag kommer att vara ett helvete, ett underbart helvete av späkning, äggvitor, spenat, bark, tjeckisk träning, strängteori (nej, inte teknisk fysik, riktig strängteori) Werner Herzog, Ma Junren och lite annat smått och gott. Legionärerna kommer att bli jagade med portabla bollmaskiner tills de stupar, minst en gång om dagen. Ja, allt kommer att handla om att utveckla gul instinkt.



Själv kommer jag att sitta och muttra i ett dovt upplyst rum, kanske med en katt i famnen, och kanske med en lapp för ena ögat. Framför mig har jag bara två stämplar. En för ”Gul Instinkt”, och en för ”No Gul Instinkt”. De få som klarar sig igenom grundträningen kommer sen att sjunga i perfekt samstämmighet och med glasklara stämmor:

”GUL INSTINKT PATRIA NOSTRA, GUL INSTINKT ÄR VÅRT FOSTERLAND”

Så har ni barn tveka inte! Vi tar emot intresseanmälningar redan nu!

Dåligt omdöme

Rickard: I torsdags var Barack Obama, som första sittande president, med i "The Tonight Show With Jay Leno". Mitt i intervjun, som så klart mest handlade om att amerikanerna handlat på kredit utan täckning i typ 30 år nu, så berättade han att han ska använda Vita Husets tennisbanor till att spela basket på.

- We just had a little rim that was inadequate at the White House. But there are tennis courts, so we’re going to just get those rims that you can roll in and out.

Och igår sträckte den amerikanska presidenten ut en öppen hand till Iran och började prata om försoning länderna emellan. Inom loppet av 48 timmar har han alltså lyckats dissa tennis och krama en av de mest ondskefulla staterna i världen. Om detta är "change we can believe in" så svarar Gul Instinkt som den islamiska republikens andlige ledare Ayatolla Ali Khamenei:

- Vi kommer att vaka och vi kommer att döma.

Vaidisova byter upp sig

Johan: Vad är grejen med den här kvinnan och kräldjur? Det verkar finnas ett special bond där som vi vanliga dödliga inte kan förstå.

Jag vill inte måla fan på hardcourten men...

Rickard: När jag först fick beskedet att Federer var gravid kände jag en kall ilning forsa genom ryggraden. Efter ett tag förbyttes det till mer positiva känslor men gåshuden vägrade lägga sig. I bakhuvudet gnagde det något illavarslande. Något jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Jag började gräva i bokhyllan. Hittade fram till boken "Quest for Perfection: The Roger Federer Story" av René Stauffer från 2006 och började bläddra med nervösa fingrar. Olustens urkälla närmade sig. På sidan 188 hittade jag så plötsligt detta citat av mamma Mirka:

She added that she didn’t want to wait until she was 40 to have children “but when I have a child, I want the father to be around to play soccer, hockey and tennis with him or her instead of being away for 40 weeks at tournaments."

2 become 1

Rickard: Ni vet såna där par som fullständigt går upp i varandra. Dom flyttar ihop, skaffar gemensam ekonomi, deras intressen flyter samman och vips så har dom skaffat en gemensam mejladress. Två personligheter blir helt plötsligt en.

Japp, det är fruktansvärt obehagligt alltihop. Och det blir inte bättre när dom vill visa upp för hela världen hur dom raderat sina "jag" till ett storslaget fusionerat "vi". Det är som att dom vill markera hur deras kärlek till varandra är större än alla andras.

I Sverige har vi genom åren haft ett antal av dessa kändispar. Magdalena Graaf och Magnus Hedman, Hans Fahlén och Kristin Kaspersen, Martin Lidberg och Cecilia Ehrling. Och Linda Bengtzing med valfri dejt. Till exempel.

Vilka tragiska bekräftelsebehov som ligger bakom detta beteende kan man bara spekulera i. Och huruvida deras självkänslor mår lite sådär är en annan helt öppen fråga. Jag nöjer mig med att konstatera att Lleyton och Bec Hewitt också tycks tycka om varandra väldigt mycket. Och inte gör någon hemlighet av det.

http://www.lleytonandbechewitt.com/

Hjälp!

Johan: Denna människa (?) har vänt 0-1 i set till vinst inte mindre än åtta gånger i år redan. Rätt jävla starkt faktiskt. Men det är som man säger, det man inte har i huvudet (ett fullgott ansikte), det får man ha i benen.

Historien upprepar sig

Johan: Sitter och slöläser lite om Jimmy Arias på Wikipedia när jag plötsligt stelnar till. En isande känsla av obehag sköljer över mig:

Mot slutet av den framgångsrika spelsäsongen 1983 drabbades Arias av körtelfeber och var borta stora delar av hösten. När han sedan återkom till tourspel, hade han förlorat säkerheten i sitt tidigare vinnande forehandslag. Trots att han fortsatte tävlingsspela flera år till, lyckades han inte hitta tillbaka till toppformen, varvid hans självförtroende dalade. Han vann inte några fler titlar.

Apropå nazism

Rickard: De israeliska spelarna Shahar Peer, Jonathan Erlich och Andy Ram har nekats visum till Förenade Arabemiraten och Dubai. Fräscht. Och här i Sverige får vi på onsdag veta om de antisemitiska krafterna vinner eller om man vågar släppa biljetter till Davis Cup-matchen mot Israel 6-8 mars i Malmö.

Tennis/Nixon

Rickard: I väntan på att Roddick-Haas ska börja borta i San Jose, har jag just tryckt filmen "Frost/Nixon". Att Tricky Dick var politikens storlögnare är ju ingen hemlighet, men att hans falska leende också dolde tennishyckleri är mindre känt.

När Nixon var vice boss under Eisenhower fick han dela ut en massa tennispriser och Davis Cup-pokaler, mest för att Dwight själv sket fullständigt i sporten. Det här var tydligen en plåga för Nixon som var golfare och föraktade tennisen. Vilket han visade tydligt ett par gånger. 1968 gav han till exempel det rumänska Davis Cup-laget golfbollar vid en middag i Vita Huset. Märkligt i sak naturligtvis men också sofistikerat hånfullt då man inte hade en enda golfbana i Rumänien.

När han året efter själv blev big boss i USA slog han till och köpte "La Casa Pacifica" i Kalifornien. Har ni tid över, kör en googlerunk över lyxcribbet som också kallades för "The Western White House". Detta fantastiska hem hade så klart en tennisbana. Men inspirerad av sina napalmräder över civilbefolkningen i Vietnam fräste Nixon omedelbart bort banan och ersatte den med en meningslös pool.