Rickard: Mitt emellan ett par 250-tävlingar (grattis Nalle) och Aussie Open blev jag ikväll oväntat störtkär i Kjerstin Dellert. Vilken kvinna! Ett rent hjärta, en ständigt närvarande glimt i ögat och en livskraftig lekfullhet - helt enkelt en vacker människa rakt in i själen.
Som det mesta i mitt liv kom jag då att tänka på tennis. Hur starkt jag känner, inte bara för sporten utan också för dess utövare. Deras drivkrafter, värderingar, livssyn. Det kan återspeglas i hur de slår en backhand, deras reaktion på en nätrullare eller hur de bemöter en fråga på en presskonferens.
Det är därför jag beundrar Roger Federer. Han har en flickvän som snart vuxit ur sitt eget skinn, en världspress som haussar en spetälsk skotte samtidigt som hans eget spel blivit mänskligt. Hur tar han det? Med ro.
Det är också därför som jag inte klarar av Novak "Smuts" Djokovic. Spexaren som själv inte tål ett skämt. Som anser att Kosovo borde vara en del av Serbien. Som offentligt snackar skit om sin nya racketsponsor. Tre ord Novak - Äck. Li. Gt.
Snart rullar årets första Slam igång. Jag håller tummarna för att Rod Lavers vardagsrum hålls ren från Smuts den 1 februari.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar