Den amerikanska drömmen

Rickard: Mannen som idag svärs in som USA:s president nr 44 har redan lyckats tända en hel nations framtidshopp och hela världens förhoppningar om en amerikansk upprättelse. Vem gör detsamma inom tennisen? Idag mår amerikansk tennis lika bra som Nixon gjorde sommaren 1974.

Nio amerikaner stod på en tennisbana i Melbourne, sex satte i halsen och så blev det bara tre. Där har ni dagens resultat. Imorgon går de sista tre ut. Spadea, Odesnik, Blake. Man kan kräkas för mindre.

Tyvärr tycks amerikaner fortfarande tro på Roddick. Grisvalken är en duktig yrkesman men hans tid är över. Det blir inga fler grand slams. Han vet om det. Vi vet om det. Amerikaner förnekar och hoppas. Så här sa han dock själv insiktsfullt idag:

- Let's be fair, the top four guys deserve to be talked about. With my recent record I don't deserve to be talked about.

Vem blir då USA:s sjunde världsetta? Vem har möjlighet att göra en Obama i tennisvärlden? Sam Querry? John Isner? Jesse Levine? Donald Young? Nu förstår jag varför amerikaner försöker äta sig själva till döds.