Rickard: And then there was FDR. Medan två av Franklin D Roosevelts kusiner blev amerikanska tennismästare åkte rikemanssonen från New York själv på polio. Vem vet, kanske var det detta kontrastfyllda trauma som lade grunden till FDR:s oförståelse för tennisens betydelse. En oförståelse som höll på att fucka upp hela världsordningen.
Året var 1937. En av de mest politiskt laddade Davis Cup-matcherna någonsin gick av stapeln. USA mot Nazityskland. Det var dags för den femte och avgörande matchen. Don Budge mot Gottfried von Cramm. Hela världen höll andan. Samma dag ringde Führern den ariska baronen och berättade hur mycket en vinst skulle betyda för Faderlandet. Önskade honom lycka till och gav honom några peppande nazistråd. Allt medan hela den fria världens förväntningar låg på Budges axlar. Nervositeten timmarna innan match måste ha varit outhärdlig för den fräknige amerikanen. Men hans mobil förblev dödstyst. Trots denna totala brist på support vann han en svettig femsetare efter att först ha legat under med 0-2 i set och sedan 1-4 i femte.
Roosevelt? Han fortsatte att vara neutral ända fram till 1941 då japsarna bombade Ben Affleck på Hawaii.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar