Det här med fetischer

Rickard: Vissa går igång på fötter, några fantiserar om grönländska dvärgar och en del tänder på andra grejer. Alla har vi nått skit, Johan är inget undantag. Om du börjar prata strängning och senor med honom får han något vått i blicken. Säger du 24 kilo och Babolat Pro Hurricane Tour i samma mening så börjar han gnugga underlivet mot ditt ben.

Men jag är inte ute efter att moralisera eller döma. Tvärtom, är jag den förste att förstå. Själv är jag nämligen helt såld på grus. Det röda guldet. Inget kan vara vackrare under en het sommarsol eller dofta så gott efter en lätt vindpust. Och självklart ska en grusbana behandlas därefter.

Höjden av tillfredsställelse för mig är därför att få rå om grusbanor. Att vattna en torr bana eller att suga upp små pölar med svampen. Helt enkelt att se efter banans balanser, att få den att trivas och må bra. Sätt en Aussie Clean Sweep i händerna på mig och jag går i cirklar tills jag känner att varenda gruskorn ligger på rätt plats.

Det dröjer några månader innan jag får utlopp för dessa sexuella fantasier men om en dryg timme börjar trots allt årets grussäsong. Jag ska se kvartsfinalen i Viña del Mar mellan Fernando Gonzalez och Juan Monaco.