Rickard: Fan vet vad det är med mig och franska vågor. Jag blir både fascinerad och inspirerad men jag kan inte sätta ord på vad jag känner för dom. Det började redan när Daft Punk slog igenom. Dammluckorna öppnades och Cassius, Modjo, Stardust, Air, Phoenix forsade fram. Kommer ihåg att jag försökte formulera något om det till en skoltidning men det slutade med att jag skrev en artikel om Bengt Öste istället.
För några år sedan kom den andra vågen. Då tänkte jag att nu jävlar. Jag och en vän åkte ned och träffade Pedro Winter, Justice, Sebastian, Kavinsky, DJ Mehdi, Uffie. Intervjuade dom. Gick på spelningar. Tog foton. Sen när vi kom hem igen var jag lika tom igen. Kunde inte få ur mig något vettigt. Har en hel låda full av loose ends.
Nu är den tredje vågen här. Simon, Tsonga, Monfils, Gasquet, Mathieu, Chardy. 13 fransmän på topp 100, ytterligare 10 på topp 200. Men jag får inte ihop något läsbart. Därför tänker jag mig följande upplägg - jag bokar in Franska Öppna, ser till att träffa några väl valda människor där nere och passar också på att slå sönder högerarmen på någon fin grusbana. Kanske lyckas jag krysta ur mig några väl valda tecken den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar