Man lider verkligen med Vinci. Han gjorde en stark match. Klent av domare att vika sig för Israel när det gäller psykning och omspel av bollen som Vinci vann.
Antagligen slutet på Wilander-epoken i Svensk DC. Skulle bli förvånad om han pallar med att harva på i kvalserien med en galen Pim-pim i hasorna. Björkman kanske tar över. Finns det någon annan kandidat?
Här har Farbror Gul Instinkt glömt två stycken farbröder som verkligen var mysfarbröder. (Jonte var faktiskt inte speciellt trevlig).
Rankingen: 1. Hans Olsson, DC-kapten 1983-1988. Obestridligt etta på listan. Alla våra 20 st spelare på åttio-talet var tillgängliga när det vankades spel för landet. Visserligen var Hasse en duglig coach, men han var faktiskt mest kapten för att han lyckades skapa en grym stämning i laget. Ordet "laganda" var hans signum och spelarna tog i praktiken ut sig själva i laget. Meriterna? Tja, ett par DC-titlar, ett par finaler och framgångar som ingen annan DC-kapten någonsin kommer få uppleva. Ohyggligt trevlig prick och "mysfarbror" nummer ett, en sådan som man önskar alla barnbarn får ha.
2. Lennart Bergelin. Kapten när Sveriges störste idrottare genom historien (en viss BB) vann allt 1975 och som hade Ove Bengtsson som utfyllnad i dubbeln och Bragd-Birger när "Bas-röst Ove" inte kunde spela 20% av vad Borg visade. Bergelin är en levande legend och utan honom hade inte Borg vunnit fem stycken titlar i Wimbledon. Dog i november 2008, 83 år gammal. R.I.P Lennart, du glöms aldrig bort.
Nära att hamna på listan:
Tim Klein
Den galna tysken är okänd för den stora publiken, men han tog fram ett par unga lovande ungtuppar till ATP-touren i slutet på åttio-talet. Jonas Svensson, Magnus Gustafsson, Christian Bergström och David Engel(harvade mest runt). Klein var mytomspunnen och han gjorde inget för att ta död på det ryktet. När det var som tuffast ekonomiskt, åt den mustaschprydde tysken gärna färska frallor utan smör eller pålägg medan hans adepter mötte gamla hjältar som E Jelen eller G Perez Roldan.
Såg att Söderling ska deltaga i Indian Wells som drar igång på torsdag (huvudtävling). Tur att han tog sin spruta i tid för att bli klar för en egotripp i soliga Kalifornien och att han slapp spela i trista Malmö. Kanske ännu en spelare bör lystra under namnet smuts. I vart fall behöver han längre representera Sverige på touren längre.
En seg jävel på alla underlag. Har som devis att man genom smärta kan nå toppen. Coachar Johan mot sin första ATP-poäng. Gillar metaforer, grus och späkning.
Man lider verkligen med Vinci. Han gjorde en stark match. Klent av domare att vika sig för Israel när det gäller psykning och omspel av bollen som Vinci vann.
SvaraRaderaAntagligen slutet på Wilander-epoken i Svensk DC. Skulle bli förvånad om han pallar med att harva på i kvalserien med en galen Pim-pim i hasorna. Björkman kanske tar över. Finns det någon annan kandidat?
SvaraRaderaFred
En sån här kväll vill man bli tröstad av mysfarbrorn Jonte Sjögren. Krypa upp i fosterställning, dricka något varmt och lyssna på hur det var förr.
SvaraRaderaHär har Farbror Gul Instinkt glömt två stycken farbröder som verkligen var mysfarbröder. (Jonte var faktiskt inte speciellt trevlig).
SvaraRaderaRankingen:
1. Hans Olsson, DC-kapten 1983-1988. Obestridligt etta på listan. Alla våra 20 st spelare på åttio-talet var tillgängliga när det vankades spel för landet. Visserligen var Hasse en duglig coach, men han var faktiskt mest kapten för att han lyckades skapa en grym stämning i laget. Ordet "laganda" var hans signum och spelarna tog i praktiken ut sig själva i laget.
Meriterna? Tja, ett par DC-titlar, ett par finaler och framgångar som ingen annan DC-kapten någonsin kommer få uppleva. Ohyggligt trevlig prick och "mysfarbror" nummer ett, en sådan som man önskar alla barnbarn får ha.
2. Lennart Bergelin. Kapten när Sveriges störste idrottare genom historien (en viss BB) vann allt 1975 och som hade Ove Bengtsson som utfyllnad i dubbeln och Bragd-Birger när "Bas-röst Ove" inte kunde spela 20% av vad Borg visade. Bergelin är en levande legend och utan honom hade inte Borg vunnit fem stycken titlar i Wimbledon. Dog i november 2008, 83 år gammal. R.I.P Lennart, du glöms aldrig bort.
Nära att hamna på listan:
Tim Klein
Den galna tysken är okänd för den stora publiken, men han tog fram ett par unga lovande ungtuppar till ATP-touren i slutet på åttio-talet. Jonas Svensson, Magnus Gustafsson, Christian Bergström och David Engel(harvade mest runt). Klein var mytomspunnen och han gjorde inget för att ta död på det ryktet. När det var som tuffast ekonomiskt, åt den mustaschprydde tysken gärna färska frallor utan smör eller pålägg medan hans adepter mötte gamla hjältar som E Jelen eller G Perez Roldan.
/Leffe
Såg att Söderling ska deltaga i Indian Wells som drar igång på torsdag (huvudtävling). Tur att han tog sin spruta i tid för att bli klar för en egotripp i soliga Kalifornien och att han slapp spela i trista Malmö. Kanske ännu en spelare bör lystra under namnet smuts. I vart fall behöver han längre representera Sverige på touren längre.
SvaraRadera/ Lars
Håller med killen ovan, trots hans uppenbara svårigheter med att behärska det svenska språket. Sverige har sin egen Smuts.
SvaraRadera/ Nils