Rickard: Den tid då man som ungt tennislöfte kunde åka runt i en småländsk folkabuss, bli barnmatad av Jonte Sjögren och spela sig upp på topp 20 i världen är över. Ju förr tennisklubbsverige kan fatta det desto bättre! Vill man lyckas 2009 är inte framgångsreceptet kanelbullar, moonballs och några hopsasteg.
Om vi håller våra juniorer instängda i en folkhemsbubbla tills dom ska ut på touren, hur fan ska dom då klara sig? Tänk när dom kommer ut i världen och ställs inför mutade domare i Future-turneringar i Ungern. Eller träffar på brådmogna, steroidstinna 16-åriga rumäner i kvalen till Challengers. Dom kommer att springa tillbaka till Falkenberg som små gråtande Federers hela bunten.
Och om någon mot förmodan skulle lyckas nå ända upp till ATP-nivå, och kommer ned i gymmet på spelarhotellet i Düsseldorf, och där får se Marc Gicquel bögknulla Gilles Simon i röven på skämt, ja då är det bra om vi har rustat dom i unga år!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som omogen 37-åring så måste jag säga att jag uppskattar er blogg. Kollas alltid upp tillsammans med morgonkaffet.
SvaraRaderaKeep it up!
Helt lysande inlägg....
SvaraRaderaDet är väl Gicquel stora stund här i livet :)
Grym blog. Kommer osökt att tänka på Kongo-Lasse när jag ser presbilden på Rickard och inte alltför sällan även när jag läser era inlägg. :)
SvaraRaderaIntressant påstående att future-touren skulle vara hårdare idag än förut, framförallt med tanke på att man förut skulle ta sig förbi tre nivåer: futures, satelliter och challengers till skillnad från två nivåer idag. I själva verket var nog grabbarna från 60 och 70-talet av betydligt hårdare virke än dagens futurelirare. //Hästen
En av dom absolut roligaste bloggarna som finn idag, keep up the god work boys
SvaraRadera