Johan: Jag blir glad när jag ser den här bilden. Klockan är väl en halv tio på kvällen på någon liten tillställning i Moskva. Marat har säkert suttit och berättat under kvällen hur han slutat röka bara dagen innan och att han faktiskt inte är det minsta sugen. Men nu har han tagit några glas vin, och dragit några rövarhistorier, och så frågar han bordsgrannen om han ändå inte har en cigg till övers. Och visst har han det. Sen är allt precis som det ska vara igen.
Jag har själv försökt sluta ett par gånger. Men nu får det räcka. Livet är alldeles för kort för att sluta röka. Det finns fortfarande inget finare än en cigarett i solen efter tre timmars grustennis, tro mig. Och jag sätter min röv på att Marat skulle säga det samma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar