Ett ljus i mörkret

Johan: Kul att den gamle rasisten Lleyton Hewitt är på väg tillbaka. Kom faktiskt på att jag har saknat honom lite. Det kändes faktiskt tryggt att åter igen befinna sig mitt i Lleytons vansinniga ticksande med kepsen, håret, halsbandet och allt vad det nu är. Jag tror att han har landat på en ganska skön plats i livet nu. Han spelar bra tennis igen. Han har sin familj nära. Han skriker inte så mycket på banan längre. Och han känns lite mer ödmjuk på något sätt. Men hur är det människosynen då, har den förbättrats? Jag menar att någonting har hänt även där. Men först en tillbakablick för att ni ska förstå vad jag pratar om.

Hewitt slår Blake över fem set i kvarten i Us Open 2001. Men det alla minns är vad Hewitt gör i ett kritiskt läge vid ett 1-1 i set:

Playing on Friday against James Blake, one of few blacks in the event, Hewitt complained after being called for two foot faults by a black linesman and requested that the official be moved.

Hewitt's remarks Friday were captured by television microphones. A tournament transcript quoted him as saying: "Look at him. Look at him and you tell me what the similarity is. Just get him off the court."

Some observers, including Blake, thought Hewitt was noting that the linesman and Blake were both black.

Hewitt försökte sen släta över det hela utan framgång:

- I apologized for unintentionally causing an incident yesterday, which detracted from a hard-fought match and James' outstanding performance.

Vi spolar nu fram bandet till den 18 februari 2009. Hewitt har dagen innan slagit Blake i en tuff tre-setare och säger så här om matchen:

- I’m feeling pretty good about the way things are going. Jim and I did a lot moving in that three-set match and I was happy with the result.

Lägger ni märke till en sak här? Varför kallar han Blake för Jim helt plötsligt? Innan sa han ju alltid James? Vad betyder det här? Min teori är att Hewitt nu även kommit att respektera Blake som människa, inte bara som spelare. I Mark Twains ”Huckleberry Finns äventyr”, en av hörnstenarna i den amerikanska litteraturen, lär Huckleberry Finn känna slaven Jim. Debatten om huruvida Mark Twain var rasist eller inte rasar fortfarande bland litteraturvetare men många menar att Twain i boken driver hårt med den då rådande synen på svarta och att de som kallar Twain för rasist helt enkelt inte förstår satir. Nåväl, i boken förstår även Huckleberry Finn slutligen att Jim inte bara är någons ägodel, utan att han även har ett mänskligt värde.

Jag tror att Hewitt på ett subtilt sätt försöker berätta något för oss här. Att han faktiskt har förändrats. Att han har insett att Blake inte egentligen jobbar på ett bomullsplantage utan att han precis som Hewitt faktiskt livnär sig på sin tennis. En människa som alla andra. Det känns lite fint.