Rickard: När jag kom hem efter jobbet idag tog jag en eftermiddagslur. Jag drömde då att jag var i New York och såg Ivan Lendl som musikalartist på Broadway. Vill minnas att han spelade Bombalurina i Cats och gjorde det med bravur. Freud hade säkert tolkat det som att jag vill knulla en tjeckisk bonnkatt. Själv tror jag att det har med svensk tennis vecka sju att göra. Att mitt undermedvetna gör allt för att få mig att inte tänka på den.
Först Sofia Arvidsson i Memphis. I den enda turnering hon någonsin vunnit åkte hon nu på rottingsmisk av ett portugisiskt barn. Sedan Söderling i Memphis. Den turnering han var i final i både 2006 och 2008 fick han nu lämna med brallorna neddragna. Och som grädde på eländet ska Davis Cupen-matcherna mot Israel spelas utan publik. Men det kanske är lika bra.
Vad ska man då glädjas åt? Att Johanna Larsson fick stryk i sin första WTA-match? För att förstå hur utarmad och tom i tennissjälen jag är ska jag ge er en ögonblicksbild. Idag satt jag och slöscrollade i rankinglistorna och såg återigen Tursunov och Lopez slåss om platserna kring 30. Noterade då också att båda legat som högst på plats 20 och att dom idag möttes i en match där båda seten gick till tiebreak. Där satt jag vid fyratiden på jobbet och fnissade åt deras kamp om att vara bäst medelmåtta.
Fattar ni nu hur jävla fattigt mitt liv är? God natt.
1988 French Open
SvaraRaderaWilander vann finalen mot Leconte i 3 raka.
Anders J var i final i dubbel.
Magnus L torskade mot den otroligt talangfulle Venezuelaen Nicolas Pereira.
Sverige hade runt 10-15 deltagare per slam under en tid, herrsidan.
Carina Karlsson och Katarina Lindqvist var inte alls tokiga, damsidan.
Pereira, blev aldrig högre rankad än 76. Det är som Kirsti hade uttryckt det:
"Helt Jävla ORIMLIGT"
/Leffe