Välkommen tillbaka!

Rickard: Det här är en slaskvecka, så är det. Jag skiter i Memphis och Marseille. Det enda som händer på en tennisbana den här veckan som jag bryr mig om är att Gaston Gaudio är tillbaka. I natt spelar han sin första ATP-match på över ett år. Vunnit har han inte gjort sedan juli 2007 då han mötte en strålskadad hemmaspelare i Sopot i Polen.

Gaudio är en av de varmaste och charmigaste människor touren haft under den här sidan milleniumskiftet. 2004 vann han sensationellt Franska Öppna i en aptajt femsetare mot sin främsta nemesis - det lille äcklet Guillermo Coria. 2005 låg han femma i världen men sen kom raset. Trots att han gått hos hjärnskrynklare sedan barnsben har han alltid haft ruskigt svårt med nerverna. Han har tappat fler stora ledningar än vad som borde ha varit möjligt. Men hans hjärta och självdistans har alltid överskuggat de mentala bristerna. Lägg därtill ödmjukhet och integritet och du har en mycket älskvärd person.

Inför sin debut i Buenos Aires intervjuades han av den argentinska tidningen Clarín och på frågan vad han gjort under det gångna spellediga året svarade han:

- I´ve learnt to value tennis much more. A year without playing, shows you that what was simply a routine, was really worth it. And that doing nothing, or just doing unimportant stuff that you thought was cool, is no big deal. To play tennis is the most important thing that has happened to me in all my life.

Stora ord från en stor man. I natt håller jag tummarna för att det här är början på en fin comeback.