Rickard: På vägen hem från träningen idag satt jag och Johan och pratade om Memphisfinalen. Den som pågår just nu. Jag pratade mig varm om Stepanek, argumenterade för hur jävla oberäknelig han är, hur man aldrig kan räkna ut honom. Jag såg hur Johan satt och skruvade på sig, klart störd av det jag sade. Han klämde ur sig att Roddick vinner i två raka och medan jag fortsatte orera kring Maskens lattjolajban-repertoar såg jag hur han satt och muttrade inombords.
Nu förstår jag helt plötsligt varför! Matchen som pågår just nu står mellan mig och Johan. Jag är Stepanek. Är jag inte urstark i bakplan och ser till att gå på nät så ofta jag kan, blir jag utspelad. Min enda chans är att mixa upp spelet och vara lika oförutsägbar som ett Peter Apelgren-skämt. Johan är Roddick. Larvigt snabb att serva, styr och ställer med en hård forehand och älskar att slica låga backhands som slutar med ett knack i backen.
Men med den här insikten vet jag hur jag ska knäcka Johan. Nästa match är det jag som drar på mig batikshorts så kan Johan stå där på andra sidan och skrika överord och grissvettas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar