Rickard: Årets sista dag. Runt om i världen rundas det av med skumpa och skratt. I Sydamerika kan vi ana att Nalle, trots tidsskillnaden, redan startat igång grillen. Nere på Costa del Sol trimmar Nando sin redan silkeslena bröstkorg innan det blir pub crawl med hela Davis Cup-laget i Torremolinos. Wawrinka försöker göra sig fin någonstans i Lausanne, men det går
sådär. Och Down Under har Hewitt just avverkat sitt tredje intervallpass i brännande hetta innan solen sakta börjar gå ned.
Ja, snart klämtar klockorna som förkunnar att vi har fyra nya Slams att se fram emot. Vi skålar för Feds alla triumfer, vi ger varandra fyllelöften om att börja bry oss mer om Robredo och vi ringer ut Andy Murray i den bistra nyårsnatten.
För ska jag ge mig på att blicka lite framåt så är det just Aids som vi måste hitta ett botemedel emot 2010. Smuts är inte längre Feds stora hot, jag har ju till och med börjat
gilla honom lite som ni vet. Men som den superhjälte Fed är kommer det alltid att finnas någon illvillig superskurk som ska ställa till det i hans värld. 2008 och -09 var det Smuts, som med sina schizofrena drag mördade spelare efter spelare på touren. Inte sällan dog de med ett stort förvridet leende. Han var klurig, oförutsägbar och tuff. En värdig villain helt klart.
Men nästa år kommer Pingvinen att slå till i Fedham City. Ett missfoster som blev nedkastad i en å av sina föräldrar då de tyckte att han var missbildad och ful, men han flöt vidare från avloppet till futures, vidare till challengers och ATP, där han nu mycket defensivt och fegt skjuter krumma passeringar på sina motståndare från skuggorna bakom baslinjen. Till och med hans enda flickvän fick nog och lämnade honom nu i vintras. Med sitt kroppskomplex som starkaste drivkraft kommer han att bli livsfarlig.
Ja, så går mina sista tankar för det här året. Om två veckor åker jag till Melbourne för att dricka Foster´s, titta på Wozniackis morgongymnastik och flukta efter schweiziska tvåbarnspappor. Kanske hörs vi då!
